På den sista tiden har jag blivit påmind om, att när det existerar kärlek mellan två eller flera individer så har dom en gemensam energilänk. Detta gäller även om man känner hat, eller andra starka känslor. Ju mer man tänker på den andra människan eller djuret, desto starkare blir den här energilänken, och naturligtvis kan den andra människan snappa upp detta. Har man en ständigt pågående konflikt med en människa måste man försvaga länken för den påverkar oss mer än vad vi tror. Ju mer vi ältar våra problem, ju starkare blir länken tills det blir en riktig riksväg och kanske till och med en motorväg… Jag kommer ihåg en gång när jag var på lekplatsen med min dotter. Hon klättrade uppför en särskilt farlig ställning och jag tänkte ångestfyllt på hur mycket hon skulle göra illa sig när hon ramlade. och mycket riktigt så ramlade hon och slog sig lite. Men det märkligaste var att hon vände sig mot mig och sa; Det var ditt fel! På den tiden var jag inte medveten om motorvägen av energi mellan människor. Men jag kände ändå att hon på något sätt talade sanning. Jag hade ju faktiskt föreställt mig en olycka. Därför kommer jag ännu ihåg denna händelse. Många år efteråt förstod jag vad som hade hänt och detta var en viktig insikt för mig, så att jag lärde mig att hålla mina tankar i styr. Inte tillåta min hjärna att tänka vad som helst, hur som helst. Med åren övar man som tur är upp sig och får mer disciplin. I dagens samhälle bombarderas vi av många källor som vill styra våra tankar, massreklam, mode, politik och katastrofer i nyheterna är bara en del av scenariot. De flesta som kallar sig för våra vänner är inte medvetna om vad de orsakar, men vi måste likväl skydda oss själva från att bli påverkade så att vi kan behålla vår fria vilja. Tror du mig inte? Tja, du har fri vilja eller? Om du vill se vilka band av energi som finns anslutna till dig rekommenderar jag här en liten övning; Sitt eller ligg och slut ögonen på ett lugnt ställe där du kan vara ifred en stund. Andas djupt några gånger tills hjärtat och andningen är lugn och jämn. Töm sinnet på alla tankar. Låt dom bara flyta förbi i älven och försvinna i fjärran. Se dig själv komma gåendes på stranden. Det är en fin dag och himlen är klarblå. Stanna upp och sätt dig ner. När du sitter där så kan du börja urskilja små stråk av glittrande energi i olika färger. Några är mörka och tjocka, andra ljusa. Studera detta i en minut eller två. Ser vissa ut som tjocka mörka rökslingor? Vem eller vad tillhör dom? Vad är källan? Hur känns det? (Om du inte kan se något så bry dig inte om det heller, utan bara vet att det finns där i alla fall. När du övat dig tillräckligt många gånger kommer bilden att bli klarare.) När du känner dig redo så tar du fram saxen och klipper av banden. En del människor behöver en yxa eller kanske till och med motorsåg och dynamit. Man tar det man behöver för att kapa banden. Kanske är banden kedjor eller sidenband. Det är fritt fram för fantasin här och inget är fel. Se hur de förtvinar och försvinner, liksom smälter bort. Känn hur det känns nu i kroppen och sinnet. Nu är du fri och det är upp till dig att inte återskapa dessa band igen genom att tänka på dessa människor, saker eller ting igen. Den här övningen kan göras hur många gånger som helst. Tills man känner sig fri och ren. Prova gärna och skriv här om dina upplevelser.

Tills nästa gång,

Må Välsignelserna följa er. Gunvi

Det vanligaste felet människor gör som är rädd för hundar är att man springer, hoppar och skriker när man ser en hund. Eller så stirrar man på den och det uppfattas som hotfullt av alla jyckar. Det bästa är att man helt enkelt inte bryr sig om som och inte ens tittar dit och bara fortsätter att gå rakt fram. Kommer en lös hund springande är det bäst att stå stilla och inte titta dom i ögonen. För det mesta är hunden bara nyfiken och sniffar lite på ens ben och sedan springer vidare. Om man kan stå stilla undviker man att trigga hundens jakt beteende och därmed stressar den inte upp sig på samma sätt och kan vara lugnare. Kommer den för nära kan man skrika ”-NEJ!”. Men se då till att inte ”skrämma ihjäl” den så att den blir traumatiserad. Det är tragiskt att vi inte får lära oss i skolorna hur man umgås med djur. Man borde ha speciella temadagar om det. Då skulle man kunna undvika att många blir sommarkatter, hittehundar osv.
”-Människor tänker inte längre än näsan räcker.” brukar min pappa säga. Och det stämmer många gånger när man ser hur någon som köpt en liten valp vid två månaders ålder och sedan sätter ut den på Blocket efter ytterligare fyra veckor. Är man förälder bör man tänka på att man inte kan kräva av barnen att de ska ta hand om en hund och den kan inte lämnas ensam hela dagarna. Den är precis som oss och behöver leka och stimuleras och klappas. Det finns många fina leksaker och andra toppenprodukter för hundar och katter .Allt levande behöver omvårdnad och förstår man inte det ska man nog inte ens ha en kaktus. Respektera dig själv och din plats i Universum. Vi är inte ensamma, du vet….

Hej svejs…

man blir ju sugen på en tatuering

när man ser på ”Miami Ink”,eller hur? Det har alltid funnits kropps
dekorationer och många har religiösa undertoner och de är tecken på
tillhörighet i en stam eller brödraskap eller att man har blivit vuxen
och klarat de nödvändiga ceremonierna. Man finner dessa
över hela världen och det är inte så konstigt att populariteten
kommer i vågor. Nu är det ju poppis att töja ut öronsnibbarna,
men det är en gammal tradition. Inget nytt under solen,så att säga…

Det som händer ibland är att människor blir så tatuerade
att de inte har en enda millimeter kvar.
Jag undrar om det är giftfritt bläck förresten?
Hur miljö vänligt är det? Nån som vet?

Ibland kommer det upp minnen av Atlantis
senare tid då jag ser dessa skinheads
och deras frisyrer och klädsel.
Man blev sådana då när
riket var på fall så att säga.
Och kanske är det  många
som inkarnerar därifrån just nu.

Jag har en tatuering som jag gjorde när jag var 16,
men färgen har bleknat och måste fyllas i igen.
Sedan har linjerna blivit grova och den ser helt
enkelt inte lika snygg ut.

Vad du än gör , ingen tatuering på bröstet om du
inte vill att den ska bli sladdrig på äldre dar. He, he, he,
Typ man har gjort en ros när man var 20 och när man är 80 är den en vinranka….
Gamla tatueringar ser ofta inte bra ut i alla fall.

Min gammel morfar hade en skön dam på sin arm som han hade
gjort som sjöman i ungdomen. Damen hade varit skön men hade
åldrats med tiden, hon också.
Men man kanske har bättre tekniker och redskap nu för tiden.

Men om du ska ha nån så meditera gärna över vilken symbol du
vill ha på din kropp. Så att det blir meningsfullt.
Jag gjorde en tatuering på mig själv när jag var 11 år med
en nål och lite bläck. Ja man va en riktig hårding på den tiden…
Det var en symbol som mina inre guider gav mig som jag senare
tatuerade över så det skulle bli snyggare.
Med åren förlorade den alla sina fina färger och
det blåa blev kvar som en tjock linje.

Åratal senare, närmre 25 år senare, så såg
jag symbolen i en bok som handlade om ett
hemligt brödraskap. Kanske man hade den
tatueringen i en tidigare livstid då man kanske
var medlem i detta brödraskap…Spännande tankar…

Soliga Hälsningar från Gunvi

Men Mimmi var mycket tystlåten om sin dräktighet och när mina vänner och jag kände på magen drog hon in den så att man inte kunde tro att det hade blivit något. Jag frågade henne om hur många valpar hon hade, och allt hon sa var: Inte lika många som förra gången. Då trodde jag att hon skulle få mindre antal, kanske tre eller fyra. Men om jag hade lyssnat utan att lägga mitt mänskliga sinne i vägen så skulle jag nog tytt svaret annorlunda. När tiden inför förlossningen kom låg jag och klappade henne mellan värkarna där låg och flämtade på min mage. Nu kom de tätare. Och jag uppmuntrade henne hela tiden. Sedan kände jag att jag skulle vara tyst och låta henne koncentrera sig.

Jag har bilden av Eck-Mästaren Kata Daki på mitt nattduksbord för att jag försöker lära känna henne mer just nu. När vi låg där på sängen Mimmi och jag, så kom hon med en hög med valp själar och la ner dem bredvid oss på sängen. Då visste jag att det var dags och flyttade Mimmi till filten där hon skulle föda. Jag hade gjort i ordning i förväg med tidningar under och så hon fick ligga på min sida av sängen. Jag ringde min kompis som hade lovat att hjälpa till för hon har stor erfarenhet och just när hon kom precis innanför dörren när den första valpen kom ut.

En efter en kom dem med ungefär en timmes mellanrum. Mimmi var duktig och tapper och kämpade på. En liten valp kom ut och när vi fått honom att andas satt han ju fortfarande kvar i navelsträngen och moderkakan var inne i Mimmi. Och han var ju bara några millimeter från de nedersta spenarna så han pep och gnydde och sprattlade med sina små långa, ynka ben för att komma dit. Han var verkligen hungrig. Han var ju blind och döv men det hindrade inte honom alls. Vilken livsgnista! Den sista och minsta valpen var en liten guldbrun tös och hon föddes efter sex timmar och hon var mycket medtagen. Hon kunde inte röra på bakbenen för att hon inte hade fått en bra syresättning i kroppen. Det var en torrförlossning där hinnan hade spruckit. Hon hade nog dött om bara jag hade varit där. Men min medhjälpare visste hur man skulle göra och efter en halvtimme var valpen sig själv igen. Hela tiden när jag såg hur hon frotterade den och böjde och grejade med valpen såg jag hur Den Andliga Kraften strömmade genom henne till det lilla fröet som ville leva. Det var som en ljusstråle från ovan som lös genom kroppen ut i händerna på henne till valpen. Hon gav helt enkelt inte upp och beviljade livet att komma tillbaka.

Nu sex veckor senare så är det full fart på tjejen och hon har så vitt jag vet inte fått några men. Hon är en liten långhårig och tuff tik som leker vilt med syskonen. Men lilla hemlighetsfulla Mimmi fick ju sex ungar den här gången och som hon sa var det ju inte lika många som den förra, för det var ju bara fem….!
Ännu en gång blev jag påmind om att man inte ska lägga i sina egna tolkningar vad djuren säger utan bara lyssna.
Soliga Hälsningar från Gunvi